Flytt!
Nu flyttar jag min blogg till blogspot.com istället, är mycket smidigare att pula runt och ändra med sidan där och så behöver man inte ha en ingenjörsexamen för att lyckas länka till andra utan att hela layouten blir ful.
ny adress är
http://millis92.blogspot.com , vi ses där!
Lite funderingar bara
Torsdag, snaaart är det äntligen helg igen, gud så skönt! Det är så himla fint väder så det känns som ett straff att behöva sitta inomhus verkligen. Var iväg på en långpromenad efter jobbet igår kväll och det var jätteskönt. Så skönt att jag och min kompis ska ta en promenad ikväll också faktiskt. Man får passa på när det fortfarande är så här skönt ute. Först ska jag dock hem och käka lite middag och så ska jag ringa min dejt. Puckade jag tog ju inte mobilen med mig igår kväll när vi var ute och gick och då hade han, A, så klart ringt 2 gånger till min mobil. Eftersom G var hos mig då tyckte jag det dels var lite oartigt mot henne att ringa upp honom och dels ville jag så klart vara ensam när jag pratar med honom så jag skickade honom ett sms och förklarade varför jag inte svarat. Vill ju inte han ska tro att jag screenar mina samtal. Sen skrev jag också att jag skulle ringa honom ikväll. Mer och mer inser jag hur mycket jag verkligen vill att vi båda ska bli kära i varandra. Han är den finaste kille jag träffat på bra länge. Jag och G sade dock att vore det inte ironiskt om jag, efter att ha bott först i Borås i 5 år och därefter i Stockholm lika länge med ett otal kärlekshistorier på båda ställen, skulle hitta allt det man vill ha med en kille från min gamla hemort på ön. En kille som jag dessutom känt sedan jag var typ 11-12 år. Det är nästan så ironiskt att det verkar förutbestämt ler Helt ärligt kan jag i alla fall säga att jag är hångelsugen som tusan asg
Vikten står rätt stilla fortfarande. Har ju haft några veckor som inte varit bara bra ur näringssynpunkt så det är nog inte så konstigt om det står lite stilla. Denna veckan har jag dock hållit mig till att äta enligt tallriksmodellen, bra mat och mycket grönsaker, inget godis eller skräpmat så jag hoppas verkligen på en liten nergång nästa vecka eller veckan därpå. Väntar fortfarande på svar från mitt mycoplasma-prov och innan jag fått det tänker jag ta det lugnt med träningen, begränsa det till promenader och golf enbart. Borde dock få provsvaret vilken dag som helst. Om jag inte hör något idag så ska jag pröva ringa Huddinge imorrn. Tycker det är lite underligt att det kan ta en vecka att få svar på ett enda prov L Är jättenöjd med att jag hittat tillbaka till vettiga rutiner igen efter sommaren i alla fall och känns skönt att inte behöva börja med att bli av med en massa sommarkilon eftersom jag lyckades hålla vikten över semestern. Utan det är nya fräscha kilon som ska bort. Väger eller mäter inget nu utan försöker hålla mig till ögonmåttet bara. Om det står stilla länge då får jag se om jag fortsätter med VV eller VK, men jag hoppas tallriksmodellen och sunt förnuft ska göra susen. Känns som om man har bättre förutsättningar att klara av en långsiktig framgång då, vet ju med mig att jag till slut blir utled på att alltid hålla på att räkna.
Eventuellt blir det en fika med lite stockholmstjejer från forumet nästa vecka. Onsdagen var på förslag, men då var det rätt många som inte kunde så nu ligger frågan ute vilka som kan måndag eller tisdag. Kan ju vara svårt att hitta en dag som passar alla, men är ju så klart kul om så många som möjligt kan hänga med. Och eftersom det var jag och Mathilda som snackade om det först vore det ju jättetrist om inte hon kunde komma och onsdagen var ingen bra dag för henne. Det är dessutom ingen engångsföreteelse, kommer säkert bli fler fikaträffar, så de som inte kan denna gången får komma en annan gång helt enkelt.
Den 17 ska jag på fest hem till min kompis S i Sumpan, sen blir det Garbo. Ska bli jättekul och jag ser verkligen fram emot det. Har träffat S alldeles för lite dessutom i sommar så det ska bli extra roligt bara därför. Sen är det alltid kul på hennes fester, kan inte komma på en endaste gång när jag haft trist hos henne så det bådar ju gott. Det är nog det enda festandet som blir denna månad, före nästa lön. Är världspank och mina besök hos tandis gjorde inte saken bättre direkt, så det är stram budget som gäller nu. Har inte något jättespeciellt planerat heller så det ska nog gå att vara lite ekonomisk för en gångs skull. Men det är jätteskönt att veta att munnen är i skick så det var värt att bli lite pank faktiskt.
Blää, vad tiden går långsamt. Vill hem nu!
Teknikstrul och lite annat
Grr, jag får inte till min sida som jag vill ha den. När jag försöker länka till några av mina andra favvobloggare så hamnar liksom hela den högra spalten där mina uppgifter ligger längst ner, under alla bloggar. Ser ju helt funky ut och så vill jag inte ha det. Orkar inte riktigt engagera mig mer i det just nu, men om jag inte får det att funka så vet i alla fall alla ni som brukar lämna kommentarer varför jag inte länkat till er ännu. Kanske jag får prova blogspot eller någon annan site för att se om det blir snyggare där… Jag är ju sån jädra perfektionist så jag kan helt enkelt inte leva med att det inte är snyggt *skratt*.
Var till tandis och fick tänderna iborrade idag. Ett hål, blä mitt första sedan jag var 14, och en gammal lagning som var paj skulle fixas till. Gick ju helt ok, men nu ilar det i hela käften när bedövningen släppt. Är det så det brukar kännas när man blivit borrad eller? Avvaktar imorrn också i alla fall innan jag ringer upp min tandläkare igen.
Fick ett väldigt gulligt sms igår kväll, han skrev att han längtar till helgen och att han skulle ringa mig ikväll så vi kan bestämma vad vi ska hitta på för något. Problemet är att vi nog inte kan dejta på hemorten. Det är ju inte så att någon av oss skäms för att visa sig med den andra, men båda känner att vi kanske inte vill trumpeta ut för hela bygden att vi kanske har något på gång innan vi känt efter hur det ska bli. Det är ju så litet så det räcker med att 2 personer ser oss så vet hela bygden om det dagen efter och jag orkar inte svara på frågor om något jag inte ens själv helt kommit underfund med ännu. Så lösningen blir nog att vi får åka in till centralorten och dejta istället. Vi får se vad vi bestämmer oss för. Vi kan tyvärr inte vara hemma hos honom för han bor tillfälligt med sin lillebror och en av deras kompisar medan hans hus renoveras. Och jag bor ju hos mina föräldrar när jag är hemma på ön så där vill jag inte heller vara. Hhmm, känns som om man vore tonåring igen, att inte ha något eget, privat ställe att vara på.
Blev ingen prommis igår tyvärr. Y ska renovera sitt badrum som är från typ mitten av 50-talet och snubben som ska göra det åt henne kom över igår precis när hon var på väg till mig och sen ville han ju aldrig sluta prata så det blev för sent för promenad och ingen middag fick hon heller. Däremot var vi båda så himla sugna på att snacka så jag tog bilen över vid halvåtta-tiden istället och sen satt vi och surrade i 3½ timme. Vi hade säkert kunnat pratat hela natten, men man skulle ju orka upp till jobbet idag också. Hon och en annan kompis har fått låna min bil idag, de ska åka runt och kolla lite badrumsinredning och kakel o dyl. Man behöver ju nästan ha bil för att kunna komma ut till t ex Bauhaus och liknande affärer.
Ikväll blir det dock prommis istället. G kommer över när hon slutar jobbet så ska vi ta en runda runt sjön. Det är så fantastiskt fint väder så jag har krupp när jag måste sitta inomhus hela dagen. Hade ju gärna varit ute på golfbanan hela dagen idag kan jag säga, men jag får hålla tillgodo med en promenad istället. Imorrn kväll ska jag iväg till gymet har jag tänkt. De håller intropass till bodypump 17.30 som jag tänkte passa på att gå på. Har inte tränat pump på typ 4 år så det skulle vara skönt med ett intropass igen. Får väl hoppas att träningsvärken inte blir alltför blodig eftersom jag ska både golfa och servera på lördag…Hoppas på bra dricks!
Nu ska jag köra lite hårdjobbande igen sista timmen.
Livet lite lättare igen
Känns som om min känsla av att vara utled på allt nästan helt och hållet försvunnit de senaste dagarna så det hängde säkert mycket samman med att det helt enkelt var tungt att vara tillbaka på jobbet igen. Känns skönt att ha lite positivare livssyn igen i alla fall. Och är väl inte helt omöjligt att det har lite med möjligheten att det är lite lööv på väg in i mitt liv igen. Är rent ut sagt skitnervös denna veckan. Ju närmare helgen kommer desto nojigare verkar jag bli, fast också mer säker på att jag verkligen ser fram emot att träffa honom och inte är nervös för att jag kommer att ångra att jag tog tag i detta. Undrar om han är lika nervös han också…
Ikväll blir det prommis med en av mina favvovänner, Y. Hon har själv varit på bus i Götet helgen som var så vi är båda lika nyfikna på varandras historier. Dessutom är hon nyfrissad och har tydligen gjort en rätt radikal förändring så det ska bli jättespännande att se hur hon ser ut, är själv halva tiden jättesugen på att göra en stor förändring men halva tiden vill jag låta håret vara på utväxt ett tag till. Fick ju i alla fall till en ny färg på det senast. Så det blir nog fortsättningsvis rött ett tag till, har fått massor med komplimanger så det verkar ju vara nåt jag passar i. Vi ska börja med lite käk hos mig, Y är inte så där överförtjust i att laga mat så hon älskar när man bjuder över henne på bara spagetti med köttfärssås. Sen blir det prommis bort till IKEA, ska kikas på säng för min del och badrumsinredning för hennes del. Jag har snackat om att köpa ny säng så länge nu så det börjar verkligen bli dags att göra något av det och inte bara prata om det. Är dock lite skralt i kassan för tillfället och imorrn förmiddag kommer tandis att ta 1300 kr av mig så det får bli ett kreditköp av sängen. Jag är ju alltid pank så det blir enda sättet.
Har lovat jobba extra lördag kväll, kan aldrig säga nej när min kära småkusse ringer (översättning till svenska:syssling). Så lördag blir det fullt upp hela dagen. Först ska jag och min kära syster ut och golfa och direkt efter det går jag på ett pass på restaurangen. Lär somna som en klubbad säl på kvällen, men det är aldrig fel med lite extra stålar å andra sidan. Innebär dock att det inte blir något dejtande på lördagen. Jag hoppas att vi kan ses redan på fredagen när jag kommer hem till ön, vill träffa honom direkt och inte vänta. Och om det känns jättebra på fredagen kan vi ju ses heela söndagen också, om han är ledig. Herregud, jag börjar mer och mer låta som en lovesick 17-åring. Fast det kanske är lite vad jag behöver och inte vara så jädra förnuftig hela tiden.
Nej, nu verkar min arbetsmotivation ha försvunnit för idag, men jag har inte riktigt samvete att gå tidigare idag eftersom hela förmiddagen försvann nästan. Hade tandläkartid ute i förorten vid 10 så jag kom inte in förrän vid 11 idag och ska dit och borra imorgon samma tid så det blir ju också en kort dag. Men jag vill hem och träffa Y nu, känner verkligen för en riktig tjejkväll med mycket snack. Ger det typ 15 minuter till, sen drar jag nog… Ha en bra kväll allihop (haha, det lät som om jag tror att lika många läser min blogg som läser Linda Skugges ungefär)
En konstig kvinna är jag
Nu är det nog nästan säkert… jag är baske mig lite knäpp jag. Först går jag och nojar några veckor och funderar om jag vill träffa killen jag strulade med. Sen när jag väl bestämmer mig att jag nog vill det och tar kontakt med honom och han inte hör av sig så tycker jag det känns lite trist. Sen hörde han ju av sig, faktiskt bara typ ½ timme efter jag lade ut mitt förra inlägg och ända sedan dess har jag nojat över om jag faktiskt gjort rätt. Mitt tillstånd verkar helt enkelt obotligt, jag är weird. Hur som helst så ska vi i alla fall träffas i helgen, inte gjort upp några konkreta planer för var och när ännu, men ska höras under veckan. Ganska skönt på nåt sätt att han inte bor i Stockholm utan hemma på ön, så jag får ha staden som min lilla oas på egen hand. Jag både ser fram emot att ses, samtidigt som jag är lite nervös för att jag bara kommer att känna "nej, nej, jag vill inte" när vi väl ses.
Jag ska dock verkligen anstränga mig för att inte tänka på en massa problem på förhand denna gången, som jag annars brukar vara så himla bra på. Sen ska jag säga till mitt försvar, att flera av mina kompisar också varit ganska bra på att lägga fokus på det som kan bli problem. T ex att vill jag verkligen flytta hem till ön igen om det nu skulle råka bli allvar… Det ligger ju i så fall minst 1½ år framåt. Jag flyttar ju definitivt inte hem enbart för en snubbes skull, vill ju också ha ett bra jobb att komma hem till i så fall. Och som sagt, det är ju bara korkat att tänka så långt framåt. Det kanske inte blir något mer av detta än typ 2 dejter. Och jag vet som sagt knappt vad jag vill än… mitt lilla knäppo. Men känns det bra med honom, då kommer jag att satsa för fullt på detta. Har varit singel så länge och känner att jag är trött på den aspekten av mitt liv. Det var så länge sedan jag verkligen kände mig kär att jag knappt minns känslan och det är ju faktiskt lite sorgligt. Måste säga att det var ett väldigt gulligt sms jag fick av honom i lördags kväll och så skickade han det dessutom med så bra timing. Just när jag hade gått och lagt mig och var lite depp för att han inte svarat på mitt sms… nästan som om han hade det på känn eller nåt. Han skrev att han hade blivit glad att jag hörde av mig och att det var mysigt senast (det var när vi fick till det) och att det dessutom varit efterlängtat. Förstod ju att han varit intresserad av mig rätt länge eftersom han faktiskt sa det, så egentligen är jag ju bara fånig när jag är orolig för hans känslor. Vet att de finns där, det jag ska oroa mig över är mitt eget beteende. Men eftersom jag nu ju är den jag är, dvs funderar för mycket, kan jag inte hjälpa att jag tänker att om han nu varit intresserad så himla länge, vilket jag faktiskt inte tvivlar på, så varför har han inte själv tagit tag i saken för länge sedan…? Jag är inte alls den typen som väntar på att saker ska falla i mitt knä, jag tror fullt och fast på att man till stor del skapar sitt eget öde. Alla mina tidigare betydelsefulla förhållanden har kommit till för att jag vägrat vänta på att någon strulputte till karl ska bestämma sig och har velat fram och tillbaka. Har han inte ringt, då ringer jag och har han velat för länge har jag helt enkelt sagt att sånt beteende köper jag inte. Då får han bestämma sig på egen hand så lever jag mitt liv på sidan om medan han nojar. De gångerna killen i fråga verkligen varit intresserad, men kanske varit lite rädd av någon orsak har mitt ställningstagande undantagslöst fått honom att våga språnget. Tycker ofta att vi kvinnor är bättre på sånt än vad män oftast är.
Nej, nu måste jag för tusan jobba lite idag… ligger högvis med jobb på skrivbordet (pust och stön)!
Var väl inte kärlek då...
Hemma på ön i helgen igen. Har varit en skön dag idag. Haft kanonväder hela dagen så jag har varit ute hela dagen nästan. Började med att spela lite golf med syrran och hennes äldsta pojke i morse. Gick riktigt bra så det var urkul idag! Märker att jag börjar acklimatisera mig till storstadslivet igen för blev så grymt rastlös ett tag i eftermiddag och ikväll, så snart är det nog dags för att stanna en helg i staden.
Vågade äntligen mig iväg och kolla in strulets husbygge idag också. Hyste lite förhoppningar om att kanske träffa på honom där och få klarhet i vad som egentligen hände mellan oss och om det är något vil båda vill ska hända igen. Jag har ju ältat det fram och tillbaka i 2 veckors tid nu och tror att jag sakta men säkert bestämt att jag nog gärna skulle se en fortsättning... Han var så klart inte där så jag träffade inte på honom. Efter ytterligare någon timmes rastlöshet så smsade jag brorsan och bad honom skicka över mobilnumret så jag skickade honom ett sms ikväll. Har dock inte hört ett ljud så det verkar ju kanske som om jag är den enda av oss som är intresserad av en fortsättning. Får väl avvakta och se vad som händer framöver... fast vänta tålmodigt är väl kanske inte precis min starkaste sida *ler*. Blä, det var ju just sånt här jag ville undvika. Nej, nu orkar jag inte fundera mer på den saken ikväll. Kanske jag ska våga mig förbi bygget en sväng innan jag åker tillbaka till stan imorrn också. Ska först golfa med min systerson och därefter hälsa på favvokussen så får se om tiden räcker till efter det. Hjälp mig hålla tummarna för att han hör av sig!!
Godnatt på er allihop!
Enkät
Har sett den här enkäten på flera av mina nätvänners sidor så jag var ju bara tvungen att knycka den och fylla i jag också. Kul med enkäter!!
Namn: Sue Camilla Margaretha
Kallas: Camilla eller Millis (Camilla av barndomsvännerna och familjen mestPiercings: Öronen, där har jag fyra hål.
Tatueringar: Jepp, det astrologiska tecknet för skorpion på axeln
Längd: 168 cm
Har du någon fobi? Nej, det har jag nog inte tror jag
Gillar du dina syskon? Ja, jag är otroligt familjekär
Måste du sy upp byxorna du köper? Nej
Ser du på Robinson? När det gick i SVT
Sjuk humor? Ja, det låter nog rätt mycket som jag
Gillar du bilar? Det är väl trevligt att ha en fin bil, men jag är inte superintresserad. Den ska vara ny och gå bra... det är typ mina kriterier
Vad anser du om skånska? Tycker det är en härlig
Har du en lunarstorm? nix
Vad vill du bli då du blir stor? Ja, det frågar jag mig varje dag...
Gillar du dina grannar? Har helt ärligt inte sån pejl på mina grannar förutom närmaste grannen Anders och han är helt ok
Värsta känslan? Oro och ångest
Människa som gör dig enbart glad? Filip och Frank, syrrans två pojkar
Människa som gör dig enbart ledsen? Ingen närstående, men jag hoppar ju inte precis högt av glädje av Usama eller George Bush
Senast köpta skiva? Gwen Stefanis senaste
Senast lästa bok? Nyaste Harry Potter på engelska
Vem fick du senast ett blandband av? Dagens motsvarighet måste väl vara en bränd CD och i så fall var det från min kompis G
Jag vill vara: Frisk, smalare, lycklig och gärna lite kär också
Bästa sport? Är värsta sportnörden, men fotboll ligger mig extra varmt om hjärtat... men sorry, Allsvenskan hör inte dit... den är för trist
Hur ser folk dig? Jag tror jag uppfattas som glad, positiv, utåtriktad och självsäker och det stämmer ju allt som oftast.
Vad vill du helst ha nu? Ett telefonsamtal från en viss speciell...
Är det många som läser din dagbok på nätet? Inte en susning faktiskt
Föredrar kall eller varm Oboy? Kall helt klart, fast varm på utflykter vintertid
Vad har du för intressen? Film, musik, sång, träning
Vilken var din första konsert? Bryan Adams på Sjöhistoriska tror jag, var väl kanske 17-18 år
Är du pinsam på fyllan? Inte mer än någon annan tror jag.
Är du blyg? Nej, det är nog det sista jag kan anklagas för *skratt*
När kräktes du senast? För typ 4 dagar sedan när jag blev matförgiftad
Vad tycker du är äckligt? Folk som luktar illa och är skitiga
Tycker du att det är jobbigt att ringa till någon? Nej
Hur svarar du i telefonen? Ja, det är Camilla
Är du en bra pojkvän/flickvän? Var ett tag sedan jag var någons flickvän senast, men fick inga större klagomål då i alla fall.
Somnar du med teven på? Händer ganska sällan, men har blivit vanligare och vanligare för varje år som gått
Är mustasch eller skägg snyggast? Beror väl på hur långt skägget är, men är det typ några dagars stubb så vinner det klart före mustasch
Har du långa naglar? Ja oftast, men nu ser de för sorgliga ut efter att misskött dem hela sommaren.
Om du skaffar barn, vill du adoptera eller ha biologiska? Spelar ingen roll, ser det inte som någon självklarhet att jag kommer att kunna få barn så jag adopterar gärna
Brukar du bli våldsam då du blir förbannad? Nej
Mössa eller öronmuffar? Mössa
När grät du senast? När jag läste om vad som hänt S pappa
Knäckande...
Hela hjärnan skakar idag… Det renoveras och slipas stengolv våningen under vårt kontor och det låter helt överjävligt kan jag säga. Vi får sitta och skrika till varandra för att kunna prata… jag känner mig helt slut i huvudet. Att försöka tänka och komma på smarta lösningar när jag programmerar känns dödsdömt idag. Oh well, får väl blogga en stund istället hehe.
Ni som håller till inne på viktforumet vet ju att jag haft en efterhängsen kavaljer ända sedan februari-mars ca. Han kommer och går och är elakare ibland, snällare ibland… nämligen mina jäkla halsinfektioner. Nu sitter jag åter här med ont i halsen. Vicks halstabletter är numera en ständigt närvarande följeslagare i min handväska, jag tror jag dessutom provat alla smaker som finns och en favorit är svartvinbär. Var iväg till Huddinge sjukhus för att ta om ett prov igår morse så jag håller alla fingrar och tår för att det ska ge utslag så jag kan få någon dundermedicin som jagar bort alla basillusker. Jag är såååå himla trött på att inte kunna lita på min hälsa längre. Jag har kommit till det stadiet att jag inte ens känner mig glad när jag känner mig frisk utan jag istället säger till mig själv ungefär som så "ja, ja, hur länge håller det i sig den här gången då?". Snacka om att cynikern i mig frodas… Om provet inte visar något är det dags för ett nytt besök hos min infektionsläkare för då ska jag utredas från topp till tå tills de hittar nåt fel på mig. Kan inte hjälpa att undra vad det beror på att jag de senaste 2 åren varit så himla drabbad av sjukdomar? Fram till dess var jag nog den friskaste person jag nånsin stött på. Så inte konstigt att man är så himla gnällig nu kanske. Nå ja, först och främst får jag väl avvakta gårdagens provsvar.
Var iväg ut till Dalarö och hälsade på min darlingkompis C igår kväll. Är så himla kul att hon börjat jobba igen, har saknat henne jättemycket verkligen. I sommar har vi knappt träffats överhuvudtaget, hon med familjen har varit ute på sin ö och jag i min tur hos familjen på den något större ön. Vi tog en riktigt långpromenad, kanske inte det smartaste med tanke på att halsen inte är hundra, men jag orkar helt enkelt inte spänna mig för sånt längre. 2 timmar gick vi runt på Smådalarö, bort mot Smådalarö gård, Rosenön.. Så himla fint där ute, men på alla postlådor står det typ Wallenberg o dyl så inget ställe för oss vanliga löntagare mao. Kändes skönt att få lite motion i alla fall. Har skärpt till mig med mathållningen denna veckan, är ju lättare när man är inne i sina vardagsrutiner igen. Har dock inte gått upp något i sommar så det känns ändå helt ok just nu. Nu vill jag börja gå ner ordentligt igen. Våren var ju rätt jobbig ur den synpunkten iom att jag skötte mig så himla bra, men ändå bara stod stilla och min läkare trodde ju att det berodde på att jag drogs med infektioner. Ytterligare ett stooort skäl till varför jag vill bli helt frisk.
Cecilia och jag hade i alla fall en lång diskussion om mitt lilla strul och jag har nog kommit till den slutsatsen att jag absolut måste träffa honom i helgen. Om jag inte får tag på honom fredag kväll så får jag bita i gräset och be brorsan om hans telefonnummer, kanske han slutar mobba mig lagom till jag fyller 50 och det är ju bara 15 år dit så det är ju helt ok garv. Hoppas bara att det jag känner är på riktigt och inte något jag fått för mig för att det liksom skulle vara så passligt i mitt liv just nu. Det lär visa sig…
Tänker jättemycket på S uppe i Norrland och hennes familj. Så jävla hemskt och tragiskt att man bara vill gråta hela tiden. Jag har aldrig haft någon så nära och så ung som avlidit, att far- och morföräldrar dör är ju också ledsamt men liksom mer fattbart eftersom de oftast ändå är äldre. Men en förälder eller annan familjemedlem…jag kan knappt tänka sådana tankar, får fullständig ångest bara av att föreställa mig det. S, om du läser det här, massor med kramar och kärlek till dig!
Kärlek... eller inte?
Ibland undrar jag just hur knepig man egentligen får vara.. Jag förstår verkligen varför mina killkompisar säger att jag aldrig har en vettig relation eftersom jag aldrig kan bestämma mig vad jag egentligen vill eller känner. . Har inte pratat alls med brorsans kompis sedan jag liksom hamnade hemma hos honom efter en fest. Vet om att han gillat mig länge och det sa han ju dessutom på kvällen. Jag sa inte så mycket om det då eftersom jag, åtminstone då, inte ville nåt mer än bara en flirt och ha lite kul. Men nu har jag inte gjort annat än funderat på detta de senaste 10 dagarna och jag vet inte om det är så att jag faktiskt på allvar skulle vara intresserad av att försöka nåt med den här killen eller om det bara är så att jag inbillat mig själv det. Hur knäppt är inte det!? Att vara 35 år gammal och knappt våga lita på vad man själv känner. Var hemma på ön i helgen, men tordes inte söka upp honom (har inte hans nummer). Både han och jag kände oss lite generade redan den kvällen eftersom det kändes så mysko att han och jag skulle ha nåt tillsammans framför alla dessa människor som vi känt så himla många år. Åker hem denna helgen också och då måste jag helt enkelt snacka med honom. Åtminstone träffa honom för att se om jag faktiskt är intresserad eller om det bara är nåt jag triggat mig till att känna eftersom det på nåt sätt borde vara dags för en allvarlig relation i det här skedet av mitt liv. Det fega sättet att närma mig honom vore ju ett sms, men det känns som om jag skulle komma undan för enkelt då och eftersom enda sättet för mig att få hans nummer är att antingen be hans storasyster (kan jag inte, hon vet inte ens om att vi strulat) eller min brorsa (som aldrig skulle sluta reta mig) så tror jag att det enklaste alternativet helt enkelt vore att åka till hans husbygge när jag kommer hem fredag kväll… han tillbringar all sin fritid där så det borde vara ett säkert sätt att träffa på honom.
Idag är det segt på jobbet igen. Om jag ska vara ärlig är det inte mina jobbuppgifter som jag tycker är så tråkiga, men mitt fackliga engagemang börjar stå mig upp i halsen. Hälften av tiden känner jag mig som en mamma i styrelsen, den som "plockar upp" allt det som ingen annan tycker känns kul. Men alla uppgifter måste göras och det är så jädra typiskt mig att alltid vara den som känner och tar ansvaret för dessa saker. Det går ut över mitt engagemang och gör att detta trots allt viktiga arbete, känns urtradigt. Har så gott helt och hållet bestämt mig för att avgå vid årsmötet i mars nästa år. Skulle vara skönt att kunna fokusera till 100% på mitt "riktiga" arbete igen. Eftersom jag och min chef dessutom gjort upp en kompetensutvecklingsplan för mig som känns jättespännande och förhoppningsvis ska leda till mer stålar så känns det extra mycket som om jag vill ägna 2006 till att bara engagera mig yrkesmässigt i mig själv. Lite ego ibland är bara bra för själen. Nej, nu ska jag gå och fika med en arbetskompis istället för att sitta och maila fram och tillbaka med henne.
Latheten tar över...
Herregud, vad har egentligen hänt med mig under semestern?! Var har hänt med det där att man ska komma till jobbet efter semesterledigheten fullproppad med ny energi och arbetslust inför den kommande hösten?! Inget av det har drabbat mig kan jag upplysa om. Sitter här nu, tredje dagen tillbaka efter lång ledighet och bara jäser på jobbet. Hjärnan känns som om någon fyllt den med trögflytande sirap och därefter hällt på sågspån... inte precis snabbtänkt mao. Och huuur mycket jobb som helst finns det att göra. Nå ja, jag ger mig själv denna veckan att mjukstarta, men nästa vecka får jag helt enkelt tvinga mig själv till att vara högproduktiv.
Idag har jag mest tillbringat dagen med att surfa runt på alla hemsidor som de härliga kompisarna på viktforumet har gjort. Hur många snygga sidor som helst, jag blir helt imponerad. Själv har jag ju varken intresse eller lust att ta mig tid för att sitta framför datorn och pilla när jag kommer från jobbet. Är ju även i normala fall en riktig friluftsnissa, som älskar att vara utomhus så någon hemsida lär det inte bli för mig i första taget. Jag bloggar bara lite istället och så får den som är intresserad ta del av mitt liv på det viset istället... Kommer inte att lösenordsskydda något ännu utan försöker hålla mig lite anonym utan att bli opersonlig. De som känner mig och är inne och läser förstår ändå vad jag pratar om utan att jag behöver skriva allt i klartext. Men det är klart man ändå får sig en tankeställare när sånt händer som Åse var med om... usch, obehagliga människor det finns.
Igår kväll var jag iväg ut till Kungens Kurva efter jobbet och inhandlade ny dvd-spelare. Köpte en snorbillig från Siba för typ 14 månader sen, men den gick så klart sönder typ 3 dagar efter garantitiden gick ut (typiskt, typiskt!). Och eftersom den typ kostade 400 spänn så var det liksom ingen idé att lämna in den till reparation, skulle antagligen bli dyrare än en ny. Köpte dock en något dyrare denna gången, typ 800 *flin* , men den kändes liksom rejälare än den förra när jag kollade en film igår kväll. Var dock en utgift jag inte riktigt räknat med efter en svindyr sommar, så det blir att leva snålt fram till lönen... förmodligen efter den också eftersom jag redan inmutat typ 7/8 av lönen till lån, räkningar, andra skulder osv... Kan ju egentligen inte klaga allt för mycket på min lön, men jag är otroligt skicklig på att öka utgifterna i något högre takt än vad jag ökar min intäkter *fniss*. Skit samma, när hösten kommer vill jag ändå bara sitta hemma och ta det lugnt på helgerna och vill jag aktivera mig så har jag ju både golfklubbor och gymkort att ta till och det är också kanonbra sätt att få lite kul socialt liv. I helgen blir det öliv med kräftis hos föräldrarna och golf med kompisarna och brorsan.
Var iväg på lunchen och köpte så fina barnkläder till lilla Mathilda som jag ska träffa för första gången ikväll. Har inte alls svårt att föreställa mig Anette som mamma, tvärtom tror jag hon är supermorsan från första dagen. Hon är alltid så lugn och sansad och hetsar inte upp sig för sånt hon inte kan kontrollera. En av mina allra bästa vänner och aj löv hör derly. Ska ut till henne och hälsa på ikväll, ska bli kul att prata lite och som sagt få se nya bebisen.
Puh, nu är det snart dags för mig att packa ihop för dagen. Tänkte dra tidigare hem eftersom jag måste hinna laga mat och käka och sedan ta mig ut norr om stan före det blir allt för långa bilköer. Tjingeling!
Semestern slut, snyyyyft!
Ja, då var man tillbaka i vardagsslitet igen då. Fanken att det alltid ska vara så pestigt att vara tillbaka i stan igen varje år när semestern är slut. Jag vill vara hemma på ön! Men som vanligt tar det väl bara någon vecka eller två så har man acklimatiserat sig till storstaden igen. Dessutom blir det många besök på ön de kommande helgerna. Nybliven golfare som jag blev förra sommaren har jag blivit helt beroende denna sommaren. Sista 10 dagarna av min semester tror jag att jag snittade 1½ runda om dagen... minst. Är ju bara medlem i klubb hemma på ön så det blir inte så mycket golfande av i stan. Är ju rätt bortskämd med att bo 1 km från banan där så här tycker jag det är skitjobbigt att ta mig till en bana *flin*.
Min vana trogen dock avslutade jag semestern med buller och brak. Stamkrogen hemma (också den 1 km hemifrån praktiskt nog) körde trubadurkväll i fredags kväll så jag och bästa kompisen startade kvällen med en rejäl middag (3 rätter och ½ flaska vin var), sedan fortsatte vi i puben med drinkar och mellanöl. Hela bygden var där kändes det som, i alla fall var det jättemycket folk. Brorsan och alla hans goa kompisar också. Satt och pratade med dem och drack bärs fram till 2 på natten när det stängde. Då skrek jag och kompisen högt efter efterfest så så fick det bli. "Övertalade" (våldgästade är ett annat bra ord) en av brorsans kompisar att ha den hemma hos honom. Klokt nog lät jag dock bli alkoholen på festen och koncentrerade mig mer på att flirta rejält med en annan av brorsans kompisar som jag vet varit nere i mig läänge. Visheten i det senare kan ifrågasättas, men vad fan, jag hade lite kul och erkännas kan ju att det är rätt smickrande när killar som är 6-7 år yngre är så intresserade. Han förväntar sig nog dock någon slags fortsättning på detta och gällande just den biten så har jag inte riktigt bestämt mig. Jag är inte så säker på att jag är intresserad nog för just den biten..., men kan ju bli lite pinsamt att erkänna att man bara tog tillfället i akt och hånglade upp honom för att man bara kände för det en fest. Ja, ja, den dagen den sorgen i så fall. Lär väl högst troligt träffa på honom någon helg när jag åker hem.
Kan ju erkänna att jag inte varit något under av effektivitet första dagen på jobbet i alla fall. Sitter och halvsover framför datorn och vill bara gå hem. Tyvärr måste det jobbas in lite timmar denna veckan så jag kan sluta tidigare som planerat på fredag (för ilfärd till färjefästet). Men de timmarna får nog jobbas in tisdag-torsdag. Börjar cykla till jobbet igen imorrn bitti och då brukar jag vara rätt tidig till jobbet så håller jag det hela veckan ska det inte vara några problem.
Ska hälsa på min goa kompis Anette någon kväll denna veckan också. Hon blev mamma för första gången till en liten Mathilda för bara 2½ vecka sedan och jag är sååå spänd på att få se den lilla tösen och på att träffa Anette så klart. Ska ta en runda på stan på lunchen imorgon och köpa lite presenter till dem båda har jag tänkt.
Åh, baske mig om inte klockan äntligen blivit så mycket att jag kan gå hem utan att behöva skämmas *flin* I´m outta here...
Suverän midsommar!
Ibland blir verkligen allt så där perfekt som man vill att det ska bli och det stämmer verkligen in på midsommarhelgen i år. En kompis hängde med till ön på midsommar, åkte redan onsdag kväll och sen har vi bara umgåtts med min familj och vänner i helgen. Vädret var underbart, fredagen spenderade vi helt och hållet utomhus ända fram till typ halvelva på kvällen. Solbränd har man blivit, årets första dopp är avklarat (18,5 grader, helt ok). Y sprang omkring hela helgen och knäppte en massa kort på mig där man förmodligen lär se lika enorm ut som på korten från avdelningspicknicken, men jag sa som så att då har jag ju några hemska kort att jämföra med efteråt!
Är inne på andra rundan på min dunderantibiotika så det är bara att hålla tummarna på att den verkar och jag äntligen blir frisk sen. Läkaren rådde till att jag under tiden jag äter medicinen ska jag bara motionera lätt, men att när jag ätit den klart kan jag försöka börja träna försiktigt för att se om mitt halsonda har försvunnit. Hoppas!! Vi har promenerat en del i helgen, Y och jag och det har känts helt ok. Hade tänkt att jag skulle ut ikväll också, men har sovit kriminellt dåligt och lite inatt så jag måste bara hem och sova idag känner jag. Vädret här är dessutom rätt trist, hade räknat med sol idag... bara att hoppas att vi slipper regnet.
Nu är det ön som gäller de helger som kommer fram till semestern börjar (är ju bara 2 st). Hjälpa föräldrarna med städning i stugbyn och nästa helg blir det lite extrajobb på sysslingens restaurang. Helt ok med lite extra cash till semestern, han betalar dessutom rätt bra och så kan man kanske hoppas på bra dricks också. Sa att jag gärna jobbar några dagar under semestern också, vet ju med mig att jag brukar bli rastlös efter några veckor... Men jag har ju vår fabulous forumträff att se fram emot den 6/8 så lite aktiviteter finns det inplanerat för semestern förutom veckan i stugan med Y och G. Är dödstrött på att jobba nu så jag lääääängtar! Förstår inte folk som säger att de skulle fortsätta jobba även om de vann obscent mycket pengar, jag skulle sluta tvärt! Jag skulle inte bli ett dugg uttråkad eller rastlös av att vara ledig om jag hade obegränsat med pengar att hitta på roliga saker för. Resa, köpa hus och inreda det, träna när jag känner för och inte vara bunden till kvällar....Jag kan komma på en miljard saker jag hellre skulle göra än jobba om jag inte behövde tänka på försörjningen. Hhmmm, kanske jag måste börja lämna in en lottorad lite nu och då *skratt*. Nu låter jag nog onödigt gnällig, tycker ju faktiskt att mitt jobb är helt ok och trivs jättebra med mina arbetskompisar. Är nog bara så att arbetsmoralen inte är den högsta så här några veckor före semestern helt enkelt.
Inte lika förfärligt långt borta längre
Äntligen börjar avståndet till semestern närma sig hanterbara tillstånd. 3½ vecka kvar och inte 8 längre. Jobbar dessutom endast imorgon till denna veckan, skööönt! Sen ska jag fira midsommar för hela slanten med kompisar hemma på ön. Hoppas på lika underbart väder som denna veckan hittills uppvisat och vi brukar ha tur hemma. Många oväder har blåst sönder över havet.
Var avdelningspicknick efter jobbet igår. Mycket trevligt faktiskt. Satt ute i solen på Djurgården och drack lite vin och åt god mat. Dock inte lika trevligt idag när en arbetskompis mailade ut kort hon tagit igår. Visst vet jag ju att jag är större än andra, men jag såg verkligen helt grotesk ut på bilderna medan alla andra var så smala och fina. Helst vill man ju gråta, men det känns ju rätt meningslöst så istället blev jag bara ännu mer målmedveten om att bli av med alla dessa förhatliga kilon. Men det är så tradigt att det går så trööögt! Nu har jag dock träffat en infektionsläkare och fått en hästkur antibiotika så med lite tur (vilket jag fan är värd) så ger min förbaskade infektion med sig och jag kan börja träna igen. Nu får jag hålla mig till promenader än så länge och verkligen tänka på vad jag stoppar i mig. Det tycker jag dock att jag gjort hela våren och ändå händer i stort sett ingenting på vågen. Jättetråkigt är det helt enkelt. Men jag ska stå ut så är det bara. Det här ska baske mig vara min sista feta sommar! Vore kul att ha tappat några kilon till före forumträffen i augusti också. Har satt ett nytt mål med VK, 8 kg på 13 veckor och hälften vore trevligt till augusti åtminstone... Borde inte vara helt omöjligt om min kropp skulle bete sig som normalt, men om jag inte får bukt med infektionen ska jag inte hoppas för mycket dock. Bara att vänta och se och försöka så gott det går.
Idag är jag jobbtrött som tusan. Tror att jag helt hemskt tänker ta ledigt i eftermiddag. Har inte jättemycket att göra och har komptid att ta ut så det är väl egentligen helt upp till mig om jag vill vara ledig. Tror att det blir så därför...
Snart slut på arbetsdagen!
Idag lyxar jag till det och tar ut lite komptid så jag kan gå tidigare. Har rätt mycket tid injobbat och mer blir det eftersom vi kommer att jobba nästa helg när vi har produktionssättning så då passar jag på att smita lite tidigare idag istället. Vi jobbar normalt bara till halv3 på fredagar under perioden april-september, men idag tänker jag gå redan halvett. Då kan jag ta en tidigare båt till ön och vara hemma några timmar tidigare. Blir nog ett besök till syrran så jag får gosa lite med minstingen en stund redan ikväll. Hade tänkt skippa lunchen så jag kan gå tidigare, men känner att jag är bra hungrig nu trots att jag ätit en massa frukt istället så nu tror jag nog nästan jag får köpa med en macka eller nåt så jag inte kroknar på vägen till hamnen. Har redan ätit lite onyttigt denna veckan annars hade jag nog kanske unnat mig ett litet besök på McD på vägen, men det skippar jag och tar ett bättre alternativ istället.
Skönt ska det bli med lite långhelg i alla fall, ännu bättre hade det så klart varit om de kunnat fixa till lite hyfsat väder, men no such luck verkar det som. Jag ska i alla fall ta långpromenader, läsa bra böcker och mest ta det lugnt och umgås med familjen. Och förhoppningsvis blir det lite golf också, nu var det några veckor sedan jag gick en runda.
Oops, nu blev det kort inlägg för jag upptäckte just att klockan var rätt mycket så jag ska bara avsluta här och sedan gå iväg och köpa mig någon lunch att äta i bilen.
Inställd helg.. trist!
Hade verkligen sett fram emot att åka till Borås och träffa bästisen, men hon stackaren får väldigt lite semester i sommar så kommande vecka är hennes chans att ta en resa någonstans och verkligen vila upp sig. Självklart förstår jag ju det, men det hindrar ju inte att man blir lite besviken på samma gång. Jag är så himla uppbokad redan hela sommaren så jag helst inte vill låsa upp fler helger heller, man vill ju att det ska finnas lite utrymme för att vara spontan och kunna göra impulsiva saker också. Det verkar dock som om hon kommer med till ön och firar midsommar med mig och familjen + lite andra vänner så vi ses ju snart ändå så får jag ta en liten tur ner till Borås i början av september istället. Nu blir det en tur till ön hem till föräldrarna i helgen istället. Skönt det också, ska allt hinna med några golfrundor också har jag tänkt mig.
Idag är första dagen på rätt länge som jag har en ganska lugn dag jobbmässigt och det är jätteskönt förstås. Dock borde jag ju ta itu med alla saker som blivit liggande då. Har en del info att renskriva och en del förberedelser inför möten nästa vecka att göra, men helt plötsligt känner jag mig helt handlingsförlamad. Så jag bloggar lite istället *fniss*...
Gud, så tradigt det är att sommaren aldrig kommer här i Stockholm då... Bara halvgrått, mulet, trist, regnigt och t om lite småkyligt, så har vädret sett ut den senaste veckan. Jag som är värstingsoldyrkare behöver värme och sol nu! Inte har jag någon utlandsresa att se fram emot heller, så jag behöver verkligen en riktig sommar i år.
En fördel med att det inte blir Borås i helgen är dock att jag inte blir så pank som jag hade trott den här månaden. Höll på att få en smärre attack när jag insåg hur mycket kostnader jag hade den här månaden, men nu ser det lite ljusare ut. Blir det dessutom en resa till föräldrarna så blir det en väldigt billig helg, har dock inte helt bestämt om jag åker hem eller inte. Borde stanna i stan och röja lite i lägenheten bl a och så kanske jag hänger med kompisar ut på lördag. Var ju liksom lite inställd på en utehelg. Men på samma gång så drar systerbarnen... hem och krama på dem lite. Tur att man inte har värre problem!
Tar det aldrig slut!?
Varför känns vissa dagar som om tiden går bakåt snarare än framåt? Känns som om en konspiration för att arbetsdagen aldrig ska ta slut... Jag gillar mitt jobb, visst, men de senaste 5-6 veckorna har jag gått omkring och mest känt mig utled på min tillvaro. Jag tror helt enkelt att jag är sönderjobbad och stressad till max och behöver vara ledig. Jag längtar till semestern som aldrig nånsin tidigare. Räknade ut att idag har jag "bara" 6½ vecka kvar och sen äntligen semester.
Min viktresa neråt har helt stagnerat. Vet inte riktigt vad det beror på att det stått stilla så länge. Visst, jag har inte varit helt kry den här våren så möjligtvis håller kroppen kvar all energi därför, men shit vad trött jag börjar bli på att inget händer när jag ändå tycker att jag sköter mig perfekt 95% av tiden. Och när jag väl fuskar eller unnar mig så är det ändå inom rimliga gränser. Hoppas dock att det ger med sig nu och jag får vara frisk så jag äntligen kan börja träna som jag önskar. Det suger i hela kroppen efter ett riktigt ordentligt träningspass. Jag ska dock hålla ut denna veckan och nästa och om jag då fortfarande känner mig ok så ska jag börja lite försiktigt. Har ju bra hjälp från min pt som kan se till att jag inte går ut för hårt... är inte så lätt när man är tävlingsmänniska.
Oj, det här blev negativt minsann, så jävligt är ju faktiskt inte mitt liv. I helgen åker jag iväg och hälsar på bästisen i Borås. Ska bli kul att träffa gänget där som man inte sett på ett bra tag. Känner mig kanske inte superladdad nu, men det kommer nog att ge sig bara jag kommer dit.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!
